Mitt 2009
Kära blogg...
I dettta inlägg ska jag resumera mitt år , 2009. Det var ett händelserikt år minsann.
Under dom 8 första månaderna baffann jag mig i ett enda mörker. Detta försökte jag bota med alkohol...Inte bra men det är sanningen, jag dövade min smärta och ångest med denna "drog" Nånstans försökte jag fly från mitt liv och mig själv. Jag mådde bara sämre och sämre, ska jag vara riktig ärlig så började jag må dåligt redan hösten 2008, då mitt förflutna började hinna ikapp mig. Bearbetar man inte saker på en gång så hinner det alltid ikapp en, tro mig..2005 så lämnade min dåvarande make mig för en 14 år yngre kvinna, att bli lämnad el. att hon var så ung vet jag inte vad som var värst, ha ha ha. Men det gjorde i alla fall fruktansvärt ont och jag baerabetade aldrig sorgen...Vi hade knappt varit gifta i 2 år. Med facit i hand skulle vi aldrig ha gift oss, eftersom vi hade problem innan. Lätt att vara efterklok.
Ångesten tilltog i alla fall och jag försökte se vad som gjorde att jag mådde så dåligt. Jag köpte en större lägenhet för det kanske var det som störde mig, men det var ju inte det.
Efter sista resan till Idre med familjen Sundström så insåg jag att det var slut. Jag och Stefan bröt upp 4 dar efter vi kom hem från Idre, detta var den 2 April.
Tiden efter var asjobbig, för vi bröt inte för att vi var osams, vi bröt för att kärleken hade tagit slut och det kan ju vara en sorg i sig. Ingen av oss hade ngr. känslor kvar för varandra och sånt tar tid att komma fram till. Konstigt nog.
Eftersom jag har sån fruktansvärd separationsångest så var detta en pina att bli ensam, jag hatar att vara ensam men samtidigt så kan man inte vara tillsammans med ngn. bara för att slippa vara ensam, då får det vara.
Jag var nu tvungen att leva ensam och jag som aldrig hade gjort det förut, inte under en längre tid i alla fall.
Min mor gick i pension och hon flyttade ner till Lerhamn för gott, det är ju oxå en liten separation i sig. Inte för att jag är beroende på det sättet men mamma är alltid mamma.
Semestern blev ett helvete och nu hade min ångest eskalerat så mycket att jag blev så osams med min mor att jag fick värsta utbrottet, det brann i mitt huvud och jag sa saker som jag aldrig trodde skulle komma ut över mina läppar. Kan nämna oxå att jag hade en fet 40-år kris oxå...inte kul att komma i medelåldern , livet kändes som det var slut och jag var trött på mitt jobb och framförallt mig själv....
Jag hoppas Filippa inte har tagit stor skada av detta, för då kan jag aldrig förlåta mig själv.
Jag bröt med min mor i Juli och sen pratade jag inte med henne förren i mitten av Dec. Först då hade jag kommit över det som hände med henne.
Under hösten började jag gå i terapi men jag fick bara gå 2 ggr. efter det tyckte hon att jag var "frisk".
Jag var länge osäker om jag skulle ha en 40-års skiva el. ej, men till slut så bestämde jag mig för att fullfölja det ändå, jag ville ju trots allt att komma ihåg min födelsedag, det är ju inte varje dag man hamnar i medelåldern. Började väl inse att jag inte kunde göra ett skit åt det,man blir äldre vare sig man vill el. inte.
Min fest blev lyckad trots allt och jag kommer att komma ihåg det länge...
Ali , min kökschef hjälpte mig med all mat och frakt, han slutade i Februari men kom tillbaka i Juli. Tack Ali , du är en klippa!
Under hösten så mötte jag kärleken, det var nog ödet för jag hade kommit så långt at jag bestämt mig för att vara singel och tyckte tom. om att vara ensam.
Men om nu attraktionen är så stark och den är besvarad , ska man hålla igen då?
Det var genom Johan vi träffades, Johan är souschef på Scandic Foresta, och Micke som den utvalde heter är kökschef där. Dom behövde hjälp i Juni.
Vi började träffas ganska mycket under hösten tillsammans med Johan och Gilbert, han jobbar oxå på Foresta.
Ja och till slut så var vi ihop, typ i mitten av Oktober blev det offentligt. Men skvallret gick säkert mycket tidigare. Folk älskar att skvallra om andra personers privatliv.
Micke och jag är redan sambos och vi bor hos mig. Jag är inte redo att flytta härifrån än, men tiden kommer väl. Jag har ju knappt bott här ett år. Flyttade hit 14 Mars förra året.
Min mor och jag är sams nu och det är skönt. Alla pusselbitar har fallit på plats nu.
Nytt år och nya utmaningar väntar...Hur blir 2010?...återstår att se.
I dettta inlägg ska jag resumera mitt år , 2009. Det var ett händelserikt år minsann.
Under dom 8 första månaderna baffann jag mig i ett enda mörker. Detta försökte jag bota med alkohol...Inte bra men det är sanningen, jag dövade min smärta och ångest med denna "drog" Nånstans försökte jag fly från mitt liv och mig själv. Jag mådde bara sämre och sämre, ska jag vara riktig ärlig så började jag må dåligt redan hösten 2008, då mitt förflutna började hinna ikapp mig. Bearbetar man inte saker på en gång så hinner det alltid ikapp en, tro mig..2005 så lämnade min dåvarande make mig för en 14 år yngre kvinna, att bli lämnad el. att hon var så ung vet jag inte vad som var värst, ha ha ha. Men det gjorde i alla fall fruktansvärt ont och jag baerabetade aldrig sorgen...Vi hade knappt varit gifta i 2 år. Med facit i hand skulle vi aldrig ha gift oss, eftersom vi hade problem innan. Lätt att vara efterklok.
Ångesten tilltog i alla fall och jag försökte se vad som gjorde att jag mådde så dåligt. Jag köpte en större lägenhet för det kanske var det som störde mig, men det var ju inte det.
Efter sista resan till Idre med familjen Sundström så insåg jag att det var slut. Jag och Stefan bröt upp 4 dar efter vi kom hem från Idre, detta var den 2 April.
Tiden efter var asjobbig, för vi bröt inte för att vi var osams, vi bröt för att kärleken hade tagit slut och det kan ju vara en sorg i sig. Ingen av oss hade ngr. känslor kvar för varandra och sånt tar tid att komma fram till. Konstigt nog.
Eftersom jag har sån fruktansvärd separationsångest så var detta en pina att bli ensam, jag hatar att vara ensam men samtidigt så kan man inte vara tillsammans med ngn. bara för att slippa vara ensam, då får det vara.
Jag var nu tvungen att leva ensam och jag som aldrig hade gjort det förut, inte under en längre tid i alla fall.
Min mor gick i pension och hon flyttade ner till Lerhamn för gott, det är ju oxå en liten separation i sig. Inte för att jag är beroende på det sättet men mamma är alltid mamma.
Semestern blev ett helvete och nu hade min ångest eskalerat så mycket att jag blev så osams med min mor att jag fick värsta utbrottet, det brann i mitt huvud och jag sa saker som jag aldrig trodde skulle komma ut över mina läppar. Kan nämna oxå att jag hade en fet 40-år kris oxå...inte kul att komma i medelåldern , livet kändes som det var slut och jag var trött på mitt jobb och framförallt mig själv....
Jag hoppas Filippa inte har tagit stor skada av detta, för då kan jag aldrig förlåta mig själv.
Jag bröt med min mor i Juli och sen pratade jag inte med henne förren i mitten av Dec. Först då hade jag kommit över det som hände med henne.
Under hösten började jag gå i terapi men jag fick bara gå 2 ggr. efter det tyckte hon att jag var "frisk".
Jag var länge osäker om jag skulle ha en 40-års skiva el. ej, men till slut så bestämde jag mig för att fullfölja det ändå, jag ville ju trots allt att komma ihåg min födelsedag, det är ju inte varje dag man hamnar i medelåldern. Började väl inse att jag inte kunde göra ett skit åt det,man blir äldre vare sig man vill el. inte.
Min fest blev lyckad trots allt och jag kommer att komma ihåg det länge...
Ali , min kökschef hjälpte mig med all mat och frakt, han slutade i Februari men kom tillbaka i Juli. Tack Ali , du är en klippa!
Under hösten så mötte jag kärleken, det var nog ödet för jag hade kommit så långt at jag bestämt mig för att vara singel och tyckte tom. om att vara ensam.
Men om nu attraktionen är så stark och den är besvarad , ska man hålla igen då?
Det var genom Johan vi träffades, Johan är souschef på Scandic Foresta, och Micke som den utvalde heter är kökschef där. Dom behövde hjälp i Juni.
Vi började träffas ganska mycket under hösten tillsammans med Johan och Gilbert, han jobbar oxå på Foresta.
Ja och till slut så var vi ihop, typ i mitten av Oktober blev det offentligt. Men skvallret gick säkert mycket tidigare. Folk älskar att skvallra om andra personers privatliv.
Micke och jag är redan sambos och vi bor hos mig. Jag är inte redo att flytta härifrån än, men tiden kommer väl. Jag har ju knappt bott här ett år. Flyttade hit 14 Mars förra året.
Min mor och jag är sams nu och det är skönt. Alla pusselbitar har fallit på plats nu.
Nytt år och nya utmaningar väntar...Hur blir 2010?...återstår att se.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det kommer bli ett bra år. All lycka önskar jag dig!
Älskar dig!Mamma
Postat av: Jenny
Fint skrivet!
Postat av: Tove
Vad fint malin, blev alldeled rörd! kanske ett av jobbigaste men viktigaste åren i ditt liv låter det som.
Trackback
